ADHD - Ändå människa.

Det finns många människor i dagens läge som har ADHD. Jag känner flera stycken. Min pojkvän har även ADHD, så jag vet ju en hel del om det. Jag har kollat runt på flashback och andra diskutions sidor om ADHD. Jag blir så frustrerad och arg när jag läser sånt här! Så står det en fråga som lyder såhär:

"Skulle du kunna vara tillsammans med en tjej eller kille som har ADHD?"
Då stod det svar som de här.
"Inte en chans! Vem vill vara ihop med något halvpsycho???"
"Orkar inte ge mig in i sånt men vem vet."
Och sen en till fråga.
"Ska folk med ADHD få skaffa barn?" WTF?????
Svar på det: "Inte om det finns en överhängande risk att barnet får det."Och vad fan gör det? Ursäkta uttrycket... Men folk borde ju ens inte svara på sånt här utan att dom inte vet någonting om det. Varför skulle inte en person med ADHD få skaffa barn för? Som om det någonsin skulle komma lag på det. Folk inser ju inte hur det är.

Hmmm. Jäkligt korkade frågor. Alla har en diagnos mer eller mindre.
Alla kan vara hyperaktiva, okoncentrerade, lätt uttråkade och impulsiva.
Det är liksom.. livet. Och det är inget man kan ändra på.

Jag vet inte hur det är att ha ADHD. Men jag vet hur andra har det. Man kan tro att man är dum i huvudet, och om någon säger något som gör ont så sätter det sig i huvudet ett långt tag framåt. Man ältar saker väldigt mycket...

Sen så tar man ut sin ilska på olika sätt. Det är det heller inget fel på, för man har svårt att kontrollera det man känner. En del gånger kan folk med ADHD prata på en jäkligt bra stund och inte ens sluta prata. Men ibland så säger de inte ett knyst.

Personligen tycker jag att man aldrig ska skylla på ADHD:n för det är en stor del av ens liv. ADHD:n är en del av en, det är ju en själv. Om man inte hade haft ADHD så hade man ju inte varit den personen som man är just idag. Och det är just därför jag ser ADHD som en gåva.
Det är meningen att man ska lära sig saker. Lära sig konstrollera, och lära sig att behärska sig själv. Man ska kunna sig själv, ut och in.

Jag tycker ADHD är något bra, det gör jag verkligen.
Det är just därför jag blir så arg när jag läser sånt som jag skrev längre upp.


Ni som kämpar, kämpa på. Det finns alltid någon som tror på en.
Att man ska lyckas. Jag tror på dig.


Speciellt tillägnad till
Du vet vem.